Vad behöver du för att inte vara rädd?

och satsa på det du vill?

Det här är intressant, i trygghetslandet nr1! Vad behöver du för att inte vara rädd att göra det du vill och drömmer om?

https://pixabay.com/sv/users/freeGraphicToday-6158753/

Tänker skippa behovstrappan för att fylla ut inlägget; nu skriver jag utöver det.

Du lever, och överlever som det ser ut nu, men sen då? För min del är det pengar och tid, framförallt den fria tid som pengar ger. Fri-tid, get it? ;) Alright...

Mitt mål är att få ner utgifterna till 10.000kr per månad, och därefter antingen ha kapital eller någorlunda passiva inkomster som täcker upp dessa utgifter. Då kan jag känna mig trygg.

En av mina mest otrygga upplevelser var 2008, precis klar med skolan och det gick inte att öppna en tidning förrän KAOS SVERIGE LÄGGER NER FINANSKRIS ALLA ARBETSLÖSA DU DÖÖÖÖÖR. Att då samtidigt söka jobb blev extremt stressfullt, och jag hamnade i en depression.

Minns att när jag letade jobb så fanns det inget alls som jag var intresserad av, och den klumpen i magen bara rullade på värre och värre. När det var som värst sov jag inte på en vecka i sträck. Ja en riktigt vecka, måndag till söndag. Därefter fick jag akut sömnpiller för att kunna återhämta mig. Nu i efterhand blev det väldigt, väldigt överdrivet men det berodde på att ett snedvridet och overdrivet trygghetsbehov. Dit vill jag inte tillbaks då jag drabbades av konstant panik.

Då var jag livrädd för att inte kunna få a-kassa, eller om jag nu skulle få det att den skulle komma för sent och mitt lilla sparkapital var borta. Hade jag sett nyktert på det hela så fanns det för mig andra alternativ. Såsom a-kassa, ja troligen. Socialbidrag, yes? Flytta hem till mamma o pappa? Ja. Flytta in hos någon i familjen eller kompisar? Ta vilket skitjobb som helst? Alla rimliga alternativ innan mitt liv hade tagit slut innan ens trettio år.

Istället fantiserade min hjärna iväg till den ultimata katastrofen. Det här låter sjukt, och ja det var verkligen helt galet. Det beror på mitt svart vita tänkande vilket målar upp allt i evig lycka / evig kaos. Det här eländet tog mig flera år att komma ur, och beror så klart inte på enbart en händelse, utan bottnar i barndomen, en dysfunktionell familj och så vidare. Men själva triggern var just ekonomi, pengar och att inte vara fri. Att inte få bestämma själv, avsaknad av kontroll över mitt liv.

Så därför, behöver jag pengar för att på egen hand, utan samhället stöd, även om det finns där, klara mig själv. Det ironiska i det hela är att när jag väl blir ekonomiskt fri, och får min oberoende frihet, då kan jag utan problem tänka mig att trycka ut a-kassa i ett år eller två för att fylla på portföljen. Men inte nu, aldrig!

Hur gick det då? Jo fick jobb ganska så fort, egentligen direkt efter när skolan var slut..så all oro och ångest helt i onödan. Landade i ett vikariat som någon form av logistikassistent.

Ett år senare fick jag gå pga nedskärningar, lite extra ångest kom tillbaks men inget allvarligt.
Kontakt med bemanningsföretag och vips in på nytt jobb. Sökte så klart vidare, och hade två månader senare ett jobb, och ytterligare två att välja på! Från absolut undergång till lycka på ett halvår. Hur länge var jag faktiskt arbetslös då? Jo strax under fyra veckor, första betalningen från a-kassan kom samma dag som jag började jobba igen, men då handlade allt i nyhetsväg om hur sega a-kassorna var och hur dåligt det gick för ekonomin. Nu när jag fått ur mitt huvud ser jag att det var min inställning som påverkade allt, egentligen gled jag ju bara igenom alltsammans. 4 veckors a-kassa, egentligen 3 med karensen. Skäms lite för att skriva det, men så är historien. Men mitt i krisen så gjorde jag verkligen en massa för att få ett jobb, sökte, engagerade mig, gick på intervjuer och verkligen pressade mig till att komma någonstans.

Så nu väntar jag, investerar, testar sidojobb för att komma till de magiska 10.000/månad.
Inte det att jag inte gillar att jobba eller anstränga mig, men det behöver vara lönande på ett annat sätt. Och få bestämma själv. Millenial javisst..

Men nog om mig, vad behöver du? Vad skapar och gör din trygghet? Har du kommit förbi det här med pengar? Hur gjorde du?

/80s kid